Leverantör (provider) och deployer är de två centrala rollerna i EU:s AI-förordning och avgör vem som bär vilket ansvar. Leverantören utvecklar AI-systemet eller sätter det på marknaden under eget namn och bär de tyngsta skyldigheterna — teknisk dokumentation, riskhantering, överensstämmelsebedömning och registrering för högrisksystem. Deployern är den som använder systemet yrkesmässigt och ansvarar för att följa bruksanvisningen, utöva mänsklig tillsyn och säkerställa korrekt användning i sitt sammanhang.

Rollerna kan glida: en deployer som väsentligt modifierar ett system eller sätter det på marknaden under eget namn kan juridiskt bli leverantör med leverantörens fulla ansvar. Sedan Digital Omnibus on AI trädde i kraft 27 juli 2026 gäller nya tidpunkter för när högriskskyldigheterna faktiskt biter: fristående högrisksystem enligt bilaga III tillämpas från 2 december 2027 och högrisk-AI inbäddad i reglerade produkter enligt bilaga I från 2 augusti 2028. Transparenskraven i artikel 50 gäller däremot sedan 2 augusti 2026, och märkningskrav för system som redan fanns på marknaden dessförinnan slår till 2 december 2026.

Rollfördelningen är alltså oförändrad medan tidslinjen har flyttats.