Lita på men begränsa beskriver en hållning i arbetet med språkmodeller: formulera vad du vill ha, ange ett par konkreta ramar, och lämna resten öppet. Skälet är att detaljstyrning i praktiken beskär modellens lösningsrum — den följer instruktionen i stället för att lösa problemet — medan helt öppna uppmaningar ger resultat som inte träffar behovet. Ramarna fungerar bäst när de är konkreta och kontrollerbara: format, längd, vad som måste ingå, vad som ska undvikas.

Den öppna delen bör vara ett uttryckligt utrymme, till exempel att modellen får lägga till det den bedömer behövs. Att en vänlig och tydlig ton ofta ger bättre resultat är ett vanligt praktiskt råd men saknar robust vetenskapligt stöd — behandla det som erfarenhetsbaserad heuristik, inte som belagd effekt. Hållningen är ett arbetssätt utvecklat i praktiken, inte en forskningsresultat, och effekten varierar kraftigt mellan modeller och uppgiftstyper.