Elektricitetens långsamma start används som historisk analogi för AI-införande. Poängen är att spridningen dröjde decennier efter uppfinningen, och att genombrottet inte kom när ångmaskinen byttes mot elmotor utan när man insåg att den långa drivaxeln genom fabriken inte längre behövdes. Först när golvet kunde ritas om helt – maskiner placerade efter arbetsflödet i stället för efter axeln – slög produktiviteten igenom.

Överförd på AI blir slutsatsen att värdet inte ligger i att ersätta ett moment med en modell, utan i att bygga om arbetsflödet runt vad tekniken gör möjligt. Analogin förklarar också varför tidiga avkastningsmätningar ofta ser svaga ut: de mäter det gamla flödet med ny motor. De exakta talen som brukar citeras – andelen elektrifierade företag och produktivitetslyftets storlek – varierar mellan källor och bör anges som ungefärliga.

Analogin bär som tänkeverktyg men bevisar ingenting om AI, eftersom den förutsätter att de två teknikskiftena liknar varandra.