Engångsmjukvara bygger på att kostnaden för att skriva ett litet program har fallit dramatiskt när en språkmodell kan generera det. Konsekvensen är att tröskeln för att bygga ett verktyg för ett enskilt problem försvinner: ett gränssnitt för att redigera just den här planen, ett skript för just den här datamängden, som sedan kastas. Just-in-time-dokumentation är samma logik tillämpad på kunskap — i stället för att förvalta en central och alltid delvis inaktuell dokumentation genereras det som behövs när det behövs.

Mönstret har verkliga fördelar när uppgiften är avgränsad, engångsartad och lätt att verifiera. Det har också tydliga gränser som bör anges samtidigt: kod utan förvaltning kan inte granskas eller säkerhetsuppdateras, och kunskap som återskapas vid behov förlorar spårbarhet och konsekvens över tid. Just-in-time förutsätter dessutom att underlaget finns kvar någonstans — annars återskapas inte kunskapen utan uppfinns på nytt, med risk för avdrift.

Behandla det som ett verktyg för avgränsade uppgifter, inte som en generell ersättning för förvaltad dokumentation.