Spatialt minne vid läsning avser att läsaren bygger en grov mental karta över texten och kommer ihåg ungefär var i den ett innehåll fanns. På papper är kartan stabil, eftersom texten sitter fast på en viss sida och en viss del av uppslaget, och den taktila kontakten med bokens tjocklek ger dessutom en känsla av var man befinner sig i helheten. På skärm löses kartan upp när innehållet skrollar förbi och sidgränserna försvinner, vilket tar bort ett minnesankare.

Den norska läsforskaren Anne Mangen har undersökt hur detta hänger samman med sämre förståelse vid skärmläsning, särskilt för händelseförlopp och struktur. Effekten är en delförklaring bland flera och ska inte framställas som hela orsaken till skillnaden mellan medier. Praktiskt talar den för paginering och stabila layouter framför oändlig skrollning när text ska läras in.