Screen inferiority betecknar den upprepade iakttagelsen att inlärningsläsning på skärm ger sämre förståelse och minne än läsning på papper. Effekten är tydligast vid informationstexter, under tidspress och vid längre sammanhängande text, medan den ofta uteblir vid skönlitteratur och vid självvald läshastighet. Den ledande förklaringen är inte skärmen som material utan de vanor som knutits till den: på skärm har vi tränat ytlig läsning för att svara, skrolla och underhållas, och slår på samma läge även när texten kräver djup.

Detta beskrivs ibland som en felkalibrerad metakognition, där läsaren överskattar sin egen förståelse på skärm. Effekten minskar eller försvinner när läsaren medvetet bearbetar djupare, exempelvis genom att sammanfatta, anteckna eller kontrollera sin förståelse. En ny studie (Ryu & Sudina, University of Maryland, publicerad online 9 juni 2026 i Studies in Second Language Acquisition) nyanserar bilden för andraspråksläsare (L2): surfplatteläsning gav lägre förståelse än papper även i denna grupp, men gapet var överraskande större bland läsare med högre arbetsminne och språkfärdighet — inte mindre, som man kunde förvänta om högre förmåga allmänt skyddade mot effekten.

Digital enhetsvana visade sig inte ha någon signifikant effekt i just denna studie. Slutsatsen är alltså att mediet påverkar via läsbeteendet, vilket gör det till en pedagogisk och inte en teknisk fråga — men att även starka läsare behöver explicit undervisning i hur man läser effektivt på digitala enheter, oavsett modersmål.