Öppna vikter kontra slutna modeller beskriver två sätt att köra AI. Den slutna modellen (API) innebär att man betalar per token och att data skickas till leverantören: enkelt och alltid senaste modellen, men dyrt vid volym och utan att man äger något. Öppna vikter innebär att man laddar ner modellen och kör den själv: mer drift, men man kan finjustera, styra sina egna uppgraderingar, betala för el i stället för tokens och behålla sin data.

Poängen är att detta inte främst är en säkerhetsfråga utan en ekonomi- och kontrollfråga. Under 2026 har begreppet dessutom slutat vara binärt, och den avgörande skillnaden går numera i licensen snarare än i om vikterna finns att ladda ner. Tre mönster förekommer samtidigt: rent tillåtande licenser som Apache 2.0 eller MIT, egna licenser med intäktsgrindar som slår till över vissa användar- eller intäktsnivåer, och vikter som utlovats offentligt men ännu inte publicerats.

Den praktiska konsekvensen är att beredskapen att köra lokalt måste läsas juridiskt och inte bara tekniskt: en modell kan vara fullt körbar på egen hårdvara och ändå vara fel val för den tänkta leveransen, särskilt vid vidareförsäljning som tjänst.