Läsa vs göra är tesen att omdöme inte byggs genom att läsa om något, utan genom att fatta beslut under osäkerhet, väga utfall och bära konsekvensen av valet. Slutsatsen för utbildning är att tyngdpunkten måste förskjutas från läsande till görande, eftersom det som kan läras in genom läsning också är det en språkmodell lär sig bäst. Det människan behåller är erfarenheten av att ha valt och tagit följderna – en erfarenhet som inte går att läsa sig till och därför inte heller går att automatisera bort.

Tesen är normativ och bör presenteras som ett ställningstagande, inte som ett forskningsresultat. Den ansluter till en äldre pedagogisk tradition om erfarenhetsbaserat lärande, men får ny skärpa när läsningens särställning som kunskapsväg utmanas av maskiner. En rimlig invändning är att läsning bygger den begreppsapparat som goda beslut förutsätter – tesen fungerar bäst som prioriteringsprincip, inte som avfärdande av läsning.