Djup mot ytlig bearbetning kommer från Craik och Lockharts levels of processing-ramverk från 1972. Grundtanken är att minnesstyrka inte främst beror på hur länge något repeteras utan på hur det bearbetas. Ytlig bearbetning, som att skumma eller känna igen formen på ord, ger svaga minnesspår, medan djup bearbetning, som att jämföra, koppla till egen erfarenhet och söka mönster, ger starka.

Ramverket har kritiserats för cirkularitet, eftersom djup ofta definieras genom just den minneseffekt det ska förklara, men den praktiska principen har hållit i decennier av inlärningsforskning. Det är mekanismen bakom mycket av papper- och skärmdiskussionen, eftersom mediet påverkar vilket bearbetningsläge läsaren väljer. Pedagogiskt följer att uppgiften kring texten ofta betyder mer än textens bärare.