Digital suveränitet innebär att en stat eller organisation själv kontrollerar sin digitala infrastruktur och, avgörande, att data under den stannar inom den egna jurisdiktionen. Poängen är inte främst vem som äger appen, utan var data bor och vems lag de lyder under. Därför räcker det inte att en molntjänst är EU-anpassad om moderbolaget lyder under utländsk lag som kan tvinga fram utlämning av data, jämför Schrems II och amerikansk lagstiftning som CLOUD Act.

Två utvecklingar under 2026 gör begreppet konkret. EU presenterade 3 juni 2026 ett Technology Sovereignty Package, som bland annat omfattar Chips Act 2.0, en Cloud and AI Development Act och en strategi för öppen källkod, men det är förslag under förhandling och inte gällande rätt. Samtidigt har enskilda fall visat att risken är praktisk och inte teoretisk: uppgifter om europeiska tillsynsmyndigheter har lämnats ut till amerikanska mottagare av en amerikansk molnleverantör.

Begreppet är centralt för organisationer med höga integritets- eller säkerhetskrav och kopplar direkt till lokal AI, öppna vikter och val av EU-baserade leverantörer. Det är en juridisk och geopolitisk fråga lika mycket som en teknisk.