Rättslig grund enligt artikel 6 i GDPR är den lagliga förutsättning som varje behandling av personuppgifter måste vila på — utan minst en av de sex grunderna är behandlingen olaglig. De sex är: samtycke, fullgörande av avtal, rättslig förpliktelse, skydd av grundläggande intressen (liv och hälsa), allmänt intresse eller myndighetsutövning, samt berättigat intresse efter en intresseavägning. Grunden ska bestämmas före behandlingen och kan inte bytas i efterhand för att rättfärdiga något som redan skett.

Samtycke är bara en av grunderna och ofta inte den lämpligaste i arbetslivs- eller myndighetssammanhang, där avtal, rättslig förpliktelse eller berättigat intresse ofta passar bättre. För känsliga uppgifter (artikel 9) räcker inte artikel 6 ensam — då krävs dessutom ett särskilt undantag. Digital Omnibus-förhandlingen om AI-träning och berättigat intresse har rört sig under 2026: kommissionens ursprungliga förslag (november 2025) kopplade ihop berättigat intresse med skärpta skyddsmekanismer (dataminimering, en ovillkorlig invändningsrätt, extra transparens, barnskydd); rådets kompromiss i juni 2026 tunnades ut till enbart ett skäl (recital) om att AI-utveckling "i lämpliga fall" kan utgöra berättigat intresse, vilket Irlands ordförandeskap själv bedömde ge för svag rättslig förutsägbarhet och efterfrågade nya medlemsstatsförslag i september; i rådets Antici-grupp i slutet av september 2026 diskuterades i stället en reviderad text som återför en operativ artikel men stryker just de skyddsmekanismer kommissionen ursprungligen föreslog — en linje som EDPB samt Lettland, Polen och Nederländerna formellt motsatt sig.

Ingen trilog med Europaparlamentet hade inletts vid utgången av september 2026, och inget är beslutad lag. För en AI som resonerar om laglighet är första steget alltid att identifiera vilken av de sex grunderna som åberopas, och för AI-träning specifikt: att vara tydlig om att "berättigat intresse för AI-träning" i dagsläget är ett rörligt förhandlingsläge, inte gällande rätt.