Co-invention betecknar de kompletterande uppfinningar som krävs för att en grundteknik ska ge avkastning: nya arbetsflöden, nya roller, ny organisationsform, ny kompetens. Standardexemplet är elektrifieringen — fabriker som bara bytte ångmaskinen mot en elmotor fick knappt någon produktivitetsvinst. Vinsten kom först när fabriken ritades om helt, vilket tog decennier.

Begreppet är centralt i forskningen om produktivitetsparadoxen, särskilt hos Erik Brynjolfsson, som beskriver en J-kurva: mätbar produktivitet sjunker eller står still under uppbyggnadsfasen och stiger först efteråt. För AI innebär det att en organisation som köper verktyg utan att ändra arbetssätt sannolikt mäter noll effekt — och drar fel slutsats av det. Investeringen ligger i den immateriella ombyggnaden, som sällan syns i bokföringen.

Detta är också skälet att tidiga ROI-mätningar av AI ofta är missvisande.