Play Pause

Play Pause

Enter Fullscreen Exit Fullscreen

Du känner igen känslan. Du ber AI:n om en plan, den levererar tusen rader markdown, och du läser till rad femton. Sedan litar du, eller skummar, och hoppas. Planen var ett dokument. Den blev aldrig ett verktyg.

Thariq Shihipar, ingenjör i Claude Code-teamet på Anthropic, har en enkel observation: när AI:ns output blir lång slutar markdown fungera. En tusenradig plan är en rapport — läst en gång, övergiven. Samma innehåll som en självständig HTML-fil blir ett gränssnitt — flikat, filtrerbart, navigerbart, ibland interaktivt. Och då används det.

Poängen är inte att HTML är lättare för AI:n att läsa. Den läser markdown alldeles utmärkt. Poängen är att HTML är lättare för dig att engagera dig i. Och när du orkar engagera dig i planen — bläddra, se mockuper, förstå — höjs kvaliteten på det som byggs. Rikare medium, bättre samspel.

Under det ligger ett rollskifte. När modellen kan köra i en timme, och en lång körning kostar hundratals dollar, blir du inte den som skriver koden — du blir den som bestämmer vad som är värt att bygga. En compute-allokerare. Och planen, specen, är där du fattar det beslutet. Den blir viktigare när modellen blir smartare, inte mindre.

Det öppnar ett nytt arbetssätt. När det är nästan gratis att bygga mjukvara behöver planen inte vara en statisk fil. Den kan vara en liten app. Behöver du ändra en del — be AI:n bygga ett engångsgränssnitt för just det, redigera, mata tillbaka. Engångsmjukvara. Levande designsystem som reser med koden (”design.md är dött, leve design.html”). Dokumentation just-in-time istället för en helig källa.

Och förhållningssättet till AI:n ändras med. Lita på modellen, men ge den ramar. Säg vad du vill ha, men lämna en öppning — ”vad som än behövs”. Tro på den. Det låter mjukt, men det fungerar: tillit plus ett par begränsningar slår både micromanagement och blind delegering.

Men här är vad videon visar utan att säga det rakt ut. Det egentliga problemet med en plan du inte orkar läsa är inte att den är ful — det är att du tappar greppet om vad AI:n bygger. Ju snabbare och smartare modellen blir, desto större blir frestelsen att bara lita och titta bort. Det medium som får dig att vilja titta är det som håller dig kvar i förarsätet. Frågan är inte markdown eller HTML. Frågan är: stannar du i loopen, eller lämnar du den?

Så nästa gång AI:n räcker dig tusen rader: läser du dem — eller bygger du något du faktiskt vill öppna, så att du fortfarande är den som bestämmer?

Källan, öppet

Bygger på talet ”HTML is the new markdown” av Thariq Shihipar (Claude Code-teamet, Anthropic), från Code with Claude, samt intervjun (Lenny’s Newsletter / How I AI). Idéerna är hans; vändningen om att engagemang är det som håller dig kvar i loopen är vår redaktionella poäng. Community-tester rapporterar att HTML vinner ~17 av 20 jämförelser mot markdown för mänskligt innehåll [osäkert/community]. Be din AI säga när den generaliserar. Pröva själv.